Sviken.
Jag vet inte vad jag ska ta mig till..
Jag är så matt i huvudet. Jag vill inte prata med min bästa vän trotts att min bästa vän är utan skuld.
Och annan människa som säger att vänskapen till mig är viktigare än det som personen precis har gjort mot mig.. och ändå går ut och fortsätter göra det som sårar mig.. då vill jag bara ge upp.
Jag orkar inte lita på människor längre..
När en av dom människorna jag verkligen trodde ALDRIG skulle såra mig verkligen vrider om kniven..
Då är orken slut.. Jag tänker stänga in mig i en bubbla.. samma bubbla som jag bodde i under högstadiet...
Hejdå.. Nu kliver jag in igen...
Jag kände inte dig när du gick i högstadiet, men bubblor är sällan bra, och jag vill ha dig utanför den för jag älskar dig, nu och för alltid <3
Jag saknar dig, kvinna!
När ska vi ses och ha en byta-klappar-prata-mysa-skratta-älska-varandra-mys-dag/kväll?
(Och sötnos, du har kommit långt sedan högstadiet, gå inte tillbaka dit.)
(L)
