blogglund - ett liv, många tankar

SvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSven
SvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSven
SvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSvenSven


Ja, jag älskar Sven Ahlström. Har knarkat honom så jävla mkt den här natten!<3

Jag bara fucking misslyckas hela tiden. Jag ligger massa efter med mitt projektarbete! Jag vet inte vad jag ska göra, tror inte jag hinner klart till vecka 17. Jag vill bara lägga mig ner å sjunka genom marken.
Det blir inte som jag vill! hjälp hjälp hjälp

Jag är så jävla värdelös, jag gör aldrig nånting rätt! >.<

Shit, jag är så fjortis och så töntig på samma gång. Jag har lyckats ett noll till mig.

Vilket fall som helst såg jag figaros bröllop idag, eller jag tekniskt sett igår då klockan är 03.22 nu när jag skriver just detta.
Det fantastiska va givetvis att Sven Ahlström var med. Oh my glod vad jag älskar honom. Inte lika mycket som jag älskar Lennart Jähkel dock men det är inte långt ifrån.
Grejen med Sven Ahlström är att han jäkla snygg. Eller ja i min värld i alla fall. Jag trodde att han va max 28 alltså att det inte ens skulle vara tio år mellan oss. sjyyyysst, Linda siktar på en kändis. Nu råkade jag ju googla honom för ett tag sen. Och det visar sig att han är årsbarn med min pappa!!! Vafan liksom! Här går jag och drömmer om en kille så är han lika gammal som min pappa. Inte fair play!
Vilket fall som helst så är Sven snygg, ja inte när han spelar spöke i greveholm men annars tycker jag att han är vacker och helt otrolig som skådespelare. 

Idag/igår hade jag ögonkontakt med honom när han pratade lite dirty.. Det va mitt movement of life! Shit, jag satt och tittade honom i ögonen, och Minna klagade efteråt och frågade varför jag alltid får ögonkontakten. Ja, jag frågar mig själv samma sak, fast jag klagar inte, tvärt om, jag njuter.

En annan underbar händelse under teaterbesöket var att jag såg Philip Zandén, som för övrigt regisserat den här upsättningen. En annan man jag tycker väldigt mycket om efter att jag såg honom i Tolvshillingsoperan läsåret 06/07. Herr Zandén fångade det som hela Mackie Kniven innebär, att inte vara allt för snygg men ändå kunna föra sig som en riktig charmör. Jag vill inte påstå att Philip ser dåligt ut på något sätt, tvärt om han är rätt stilig faktiskt. Men inte en enda gång tänkte jag på hur han såg ut, utan hur han förde sig, pratade, stod! Jag va helt och hållet villig att följa Mackie till världens ände.
Men för att prata om det jag skulle prata om, i pausen såg jag Philip Zandén helt random bland all publik som tog paus. Jag blev löjligt nog helt till mig och putta på Minna och västa "titta Minna titta!"
Jag ville gå fram och prata med honom men det stod helt still och jag hade ingenting och säga. Minna föreslog att jag skulle ta en autograf. Men nånstans har jag nästan slutat med det. Samtidigt hade det faktiskt betytt något för mig.
Men nu när jag sitter här i min ensamhet så inser jag att som student hade jag kunna fråga honom om regimen om allt. Dumma dumma dumma jag. varför pratade gick jag inte fram till Zandén och frågade om han hade tid att prata lite då jag studerar teater och gärna ville ställa några frågor? GAAAH! Jag min jubelidiot!
Ska slänga iväg ett Mejl till Philip Zandén och försöka få kontakt med honom i samband med mitt projekarbete.

Tack och hej leverpastej.

Btw, 14e Mars åker jag till Göteborg igen ! :D<3

För att jag saknar min världsbästa Jessi!<3

Och vi ska plugga å spela tvspel imorn! WOOOHOOOO<3

Jag är sämst på att blogga just nu, men det är för att jag faktiskt pluggar arslet av mig för tillfället :P

Jag ska lägga upp ett nytt ordentligt inlägg snart, ett om göteborg å allt ;)

Men idag åkte jag tunnelbana med Elina och Minna. I bredäng kliver det på massa mellanstadieelever och en av eleverna säger kaxigt till mig;
"Den här vagnen heter Ernst Hugo."
Så jag svarar iskallt;
"Ja. Vet du varför den heter så?"
"Nee..."
"För en gång i tiden fanns det en stor skådespelare som hette Ernst Hugo Järdegård."

Sen va en ungen tyst.

Hahaha, yes jag ägde en mellanstadieunge idag XD