back on track.

Är man ensam så är man.

Marcus är iväg och jag håller på att bli galen. Jag sitter här ensam för andra kvällen och det tar faktiskt emot att veta att jag ska sova själv en natt till. och efter det två kanske tillochmed tre nätter till. När blev jag såhär vek och ömklig? Jag har alltid varit stark och tillbringat många nätter ensam, så att klara fyra fem nätter ensam, hur kan det vara så svårt!? Suck.

Det känns som att jag sakta blommar ut i hans närhet och nu så sluter jag mig från omvärlden. Jag förstår inte nånting. Men jag ska sova tidigt så att jag får mer sömn och glömmer att vara ensam :P

nåväl. gnäll gnäll. nu är jag klar.

hejs svejs.

RSS 2.0