Kärleken och äktheten som kommer från barn <3
Idag fyllde min bror år. 15. Shit hur? han va ju typ tio nyss.
Men dom små kusinerna var här, den ena inte långt ifrån tre år och de andra nyss fyllda ett. Rebecca, min nästantreåring, är så fascinerade att titta på. för hon har sånt uttryck. ibland undrar man, är hon verkligen bara så liten? Hon kan var så lillgammal ibland. Som idag sa hon åt mig att;
"Det är stökigt här."
"ja det är stökigt. vi kan akta lite på dom här grejerna"
"Oj vad dammigt! vem sover här?"
"Det gör Linda"
"Sover Linda här? Det är stökigt."
"Ja Rebecca, dert är stökigt här"
"Aja baja, då får man stänga dörren!"
Kan man han skönare samtal med en nästan treåring? Den uppriktigheten som finns hos barn är så vacker och så otrolig! I Julklapp köpte jag en Nalle Puh film till Rebecca, och hon visade stolt upp den,
"mamma mamma mamma! titta film! pappa pappa pappa! titta film! Linda Linda Linda! titta film!"
Det gick inte att misstaga, jag hade absolut lyckats! men ger jag en julklapp till en kompis så tittar hon på den å ler, tackar glatt. Hon kan lika gärna spy inombords, för alla barnsliga lyckliga känslor försvinner när man tycker att man inte är liten längre. Jag är inte liten. Men jag vill vara. För barn är vackra och ärliga.
Ärlighet är viktig, man pratar om kodexar, att om en tjej frågar en kille om hon ser tjock ut i ett plagg, så ska killen säga
"Nej du ser jättefin ut"
fuck heller, inte till mig, jag vill veta om jag ser fet ut i ett plagg, för inte fan vill jag ha ett plagg som jag ser ut som ett hus i!
Nej tack ärlighet föreoöndiga lögner, visst kan man behöva dra en vit lögn, men det behöver ju inte var en vana för att vara alla till lags.
Låt oss bli som dom vackra barnen och var uppriktiga såsom i uppskattning som i missnöje!
Min vackra tjej <3
Så sant hurru :)
och så söt unge!
