19 år och töntig som få.

kärlek suger, men är nån förvånad?
Jag har precis haft lite utav en djup konversation med en god vän, och jag har insett mer i min cynism nu än när jag själv sitter å funderar.
En insikt jag egentligen behövde men ändå inte vill ha. För det gör bara ont.

Ont, ont ont.

Jag vet jag vill, å det är jobbigt, väldigt jobbigt. Och jag är rädd för att han ska läsa min blogg nu, men varför skulle han göra det?  Tror väl inte att han sitter å läser massa bloggar :P

Jag är 19 år jag borde kunna ta itu med saker ordentligt! inte fjolla som na pörskan tvåring. Jag måste prata med honom, jag vill prata med honom, Jag behöver prata med honom! Men jag är ju så feg, men jag kan inte förlora honom mycket mer än nu? eller?

Jag har 19årsfest den 2 februari. Får se om jag kan bli tillräckligt full för att ta bladet från mun och tala ur skägget. Allt snurrar i mitt huvud å jag är faktiskt gråtfärdig. Jag önskar mig en stor kopp med mod!

-"mod är bare vad den fege tar till när han int törs" - Stor-Erik Marklund, Pistvakt.

Men jag törs int, var är mitt mod att ta till!? hjälp hjälp hjälp.

Men tack Lasse för pratstunden, jag behövde det även om jag insåg massa saker samtidigt som jag skrev dom. <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0