blogglund - ett liv, många tankar

I några dagar nu har jag sumpat chansen att få vara med dig, visserligen bara som din vän, men det räcker ju. 
Kärlek gör ont, speciellt när man går om varandra som vi har gjort. Wää, kärlek gör ont, varför kan man inte bara lära av andras misstag och sluta upp med sånt tjaffs?
Det svider att se vad jag försummat, det svider att se hur bra det ändå gick och mest svider det hur fångit allting tog slut.

Det börjar nästan bli lite uppebart vem jag pratar om, många skulle veta i alla fall. Jag hoppas att han inte börjar läsa min blogg..
Jag behöver prata med honom, jag MÅSTE prata med honom för att få nån som helst ro i kroppen. Den här känslan skrämmer mig, kanske för att den är så sällsynt? jag brukar inte va såhär, ja jag har jädrans lätt att bli kär, men inte på riktigt, ofta blir jag "förälskad" men flyr min kos.
Men från honom ville jag inte fly, jag hade inget behov, utan hela jag mådde bättre av att stanna. VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ MIG!?!?!?
Kan inte nån jävel bara skjuta mig.
Det va en sak han sa igår, som gjorde att jag bara lutade huvudet mot väggen och skrek högt att
"jag hatar honom för att du får mig att må så bra!"
Nu kommer jag ta en risk om han läser min blogg, jag tror inte han gör det men i alla fall,
Han skrev nämligen i ett sms,      
      
Ring mig
"VIKTIGT"
      
Jag ringde upp en timme senare och undrade men vad är det!? För jag såg smset först efter lektionen vi hade.
Han svarade,
Nej men jag ville bara prata med dig, å folk brukar ringa om man skriver att det är viktigt har jag märkt.

Men förstå!? Jag blev helt varm i kroppen, även om det var lite mer menat som att jag hade tråkigt å ville att nån skulle ringa typ. Men ååh.. Jag blir galen. Han har sina läskigt underbara sidor. Men han kan fortfarande göra mig totalt skogstokig.