blogglund - ett liv, många tankar

Ja, jag har sovit sen fem igår på eftermiddagen. Jag är pigg och utvilad och ska till skolan..

Men jag skiter i om jag är utvilad, jag är bara nere och saknar. Saknar något jag inte har, jag har förträngt och undvikt men nu går det inte längre, nu håller jag på att brista.
tittar tillbaka på alla fina minnen med dig, och den korta stund man kan säga att du nästan va min. Men jag vill inte säga nästan och jag vill definitivt inte säga va. Jag vill säga helt min och är. Måste prata med dig, prata med dig snart.

Allt bara snurrar i mitt huvud, jag går på tomgång och önskar att allt vore annorlunda. Jag vet att jag tryckte bort dig och skällde på dig, men jag blev så sårad, och jag vågade inte öppna mig för dig igen. Jag vågade inte och jag mådde så otroligt dåligt. Men nu är jag beredd att falla, falla som en sten till botten av oceanen.

Jag vill offra så mycket, kasta mig ut och hoppas på att du fångar mig, jag slutade en gång tror på kärlek, sen så dök du upp, och jag vet inte vad som hände, för du var ju du, å det gick ju inte?
Men hjärtat och hjärnan va oense, det va helt ologiskt men helt underbart.

Saknar saknar saknar!

<3