Dagen är slut och vi tåga ur vårt fängelse ut.
Det gick görbra på jobbet. Söta rara barn. Att vara Simlärare va liksom inge svårt. Det gällde bara att vara lite skärpt så gick allt som på räls :D Hade dock en nivå tre grupp som var helt outstanding. Jag visste inte vad jag skulle göra med dom, för dom låg helt och håller på överkurs. Jag va tvungen att stryka några moment för dom va så duktiga så det skulle inte ens vara stimulerande för dom små liven. Så när tio minuter var kvar fick jag dra igång en simma runt bassängen två varv. sen lekte vi dom sista fem minuterna.
Jag älskar mitt jobb.
Min kollega ringde mig imorse och frågade om jag var Simlärare, hon har tydligen bara jobbat i en halv termin (MER ÄN JAG GJORT I ALLA fALL :P) Så jag får vara Simlärare imorn också.. tufft :P
Och jag måste få klaga av mig. Jag är förbannat trött på alla som ställer sånna krav på mig men inte själva håller måttet. Allt är mitt fel. Jag försöker, men bara för att det hänt en eller två gånger innan att jag klantat mig så är allt alltid mitt fel. Det är mitt fel att inte min telefon verkar funka som den ska. Den skickar tydligen inte sms som den ska. Trodde att det bara va Dante som inte fick mina sms (och det va i somras) men tydligen är det inte bara Dante. Men det är naturligtvis mitt fel. Eller nej, jag "ljuger" eftersom jag kan aldrig ha "otur" med telefoner.. MEN VAKNA! Jag har haft typ sju telefoner dom senaste två åren för att alla pajat på ett eller annat sätt. mottagningen blir kass och saker gör inte som dom ska. Sen slutar dom ge respons på laddaren. Så jag inte kan få ett laddat batteri å inte kan använda telefonen. Och den jag har nu, en halvrutten Samsung, den va kass när jag fick den. Den hänger sig när det ringer ibland, så jag kan inte svara. Och det har hänt att den legat å ringt i mitt rum i typ tio minuter för att den hängt sig, så den spelar ringsignalen om och om igen trots att ingen ringer..
Jag pallar inte få tryckt upp i ansiktet att jag inte är en bra människa för att jag "inte alls skickade några sms" trots att jag gjort det. JAG FUCKING PALLAR INTE.
Det som gör mig mest förbannat är att jag fick skit för att "jag inte hörde av mig", men när blev allt mitt ansvar? Messa själv kanske? Men nej, allt är ju mitt ansvar. Det är bara jag som kan göra fel genom att inte höra av mig. För vi är ju inte två som ska ses.
Fuck that.
Jaja, godnatt med er. nu ska jag somna till en film, ska upp typ sju imorn. ska städa lite, fixa matlåda och sen blire gym för hela slanten :D ska på simma lite innan, å sen blire bodypump ^^ me looove..
pussar å kramar.
VAFFAN HÅLLER DU PÅ MED?!
Vart i helvete sa jag att du ljuger? Jag sa varken att du ljuger eller att det är ditt ansvar. JAG STÄLLDE EN FRÅGA OCH SADE VAD JAG TYCKER.
Men det går aldrig att göra det till dig, för du ska bli så aggressiv direkt. Lugna ner dig bara.
Det enda jag undrar är varför det har blivit så varje gång vi ska träffas. Sedan tog jag upp några exempel och frågade hur det kommer sig. INGET ANNAT.
Herregud, jag är inte din fiende. Jag säger ingenting för att vara elak. Du behöver inte hetsa upp dig för att jag ifrågasätter något du gör.
Och jag har hört av mig varenda gång vi bestämt att träffas. Varje gång utan att få något svar. Så den här gången sket jag i det och tyckte att du kunde höra av dig, med tanke på att jag hörde av mig dagen innan och undrade om du hade glömt bort det vi hade bestämt. Så, jag hörde av mig.
Och vi har träffats EN gång efter att du somnade.. Inte flera. Ville bara klargöra det.
Sedan att vi bestämt kanske tre gånger att vi ska träffas är en annan sak. För då har vi faktiskt inte träffats.
Jag tycker bara att du ska lugna ner dig och inte gå till mot attack så fort jag ifrågasätter något. Som sagt, jag har varken sagt att du ljuger eller att det bara är ditt ansvar. Bara ifrågasatt ditt beteende. Och så länge som vi har känt varandra, kan du väl bara lugnt och sansat förklara hur läget ligger till. Eller?
Och nästa gång vi bestämmer att träffas, kanske träffas också? För enda anledning till att jag blir förbannad på att vi inte träffas då vi har bestämt det, är för att jag vill träffa dig. Logiskt, va?
Och eftersom dina SMS uppenbarligen inte kom fram, så hade det väl bara varit och ringa?
Ursäkta att jag låter så jävla otrevlig och förbannad, men jag blir faktiskt irriterad när du påstår att jag har anklagat dig för att ha ljugit.
För det har jag inte.
Och du måste faktiskt förstå att jag blir en aning misstänksam när det alltid är ngt som gör att vi inte träffas. Och att det faktiskt har varit tack vare ngt med dig de senaste gångerna.
Ja, du lät ju väldigt lugn och sansad.
Jag säger att min mobil fungerar utmärkt, FÖR ATT DEN GÖR DET. Herregud. Det är du som tar det på det sättet du vill göra. Ingenting annat.
Vi har inte setts många ggr, skämtar du med mig eller? Vi kanske har setts 5-10 ggr på hela ÅRET. Och efter den gången du somnade så EN gång.
Du säger åt mig att inte "dra upp saker", vadfan håller du själv på med? Värsta planeringen. Jag sa att hon ville att jag skulle gå en promenad med henne. Och då frågade jag dig om du också var på. Lägg ner.
Och jag orkar inte ens svara på det sista du påstår, för det är bara löjligt. RIKTIGT JÄVLA LÖJLIGT.
Och är det jag som hela tiden "är så jävla upptagen"?! Jag har all jävla tid i världen, så vart fan får du det ifrån? Det är du som "har planer för två veckor framåt" och det är du som kunde "träffas i två timmar" och jag som säger att det är bättre än ingenting.
Du skyller ditt beteende på mig. Varför?
Du löser ingenting genom det.
Och jag måste fan ändå svara på det där, för det gör mig så jävla less. Jag säger vad jag tycker och ifrågasätter ditt beteende EN gång och då ger jag dig kritik hela tiden. SNÄLLA LINDA. Du får faktiskt ge dig nu. Att du ens har mage att påstå något sådant. Usch.
jag skulle förstå dina mobliproblem för jag har liknande mobil problem
Jag skulle älska dig även om du inte hörde av dig.
Varför??
För att du ALLTID ställer upp när det verkligen gäller.
För att du ALLTID finn där när man behöver det.
jag älskar dig<3
