say what?
Asså, jag sitter själv i mitt rum med laptopen i knät. Jag har längtat som ett mongo efter datorn. Men jag är inte nöjd. Jag är inte nöjd med att ha världens underbaraste dator. Istället är det ensamheten som gör sig påmind. Jag är trött på att se på tv själv, att somna själv, att sova själv, att vakna själv. Jag vill somna i armarna på någon som tycker om mig för att jag är jag. jag vill kunna ligga å titta på honom för att han i mina ögon är så vacker.
Allt för att slippa känna mig ensam.
Men likförbannat så är jag lite kräsen.
Men nu är det dags att växa upp.
*Sluta ligga med folk som man aldrig ser igen.
*Sluta hålla fast vid svinen. Kan dom dom inte bete sig, visa dom dörren
*Sluta ha så höga krav.
Var är min riddare i blank rustning? Var är snubben som säger "I won't take no for an answer" och bestämmer att vi ska ses. Var är han som ser mig i ögonen efter en trevlig kväll och kysser mig?
Var är mannen som inte kan sluta tänka på mig och går runt visslandes och leendes på grund av mig.
Min man som tar första steget? Eftersom jag själv är så mesig och inte börjar.
En dejt vore trevligt. det är inga krav på dejter. Inget seriöst i en dejt. Inga krav på att bli kär eller så. Varför har jag dissat alla dejter jag blivit utbjuden på? fuck it. Jag lovar att svara ja på alla dejter från och med nu.
Så, nu har jag gnällt lite. :P
