Jag har tänkt lite.
Här är allt frid och fröjd förvisso. Men det tar emot att inte kunna språket ordentligt.
Känner mig som den tråkiga tysta blyga kompisen. Men jag är ju inte den!
Jag tror att Anja och dom förstår det iof. För jag pratar ju emellanåt och jag dansar å skrattar. Men att vara den som inte säger något, BLÄ. Jag har alltid tyckt att det varit trist med tysta tråkiga människor. Och just nu går jag runt som en. skit också.
Nåja. jag ska forsätta och vara här. Och bara inte existera i Sverige. Jag funderar på att bojkotta komunikationmedlen till Sverige. Jag verkar inte behöva dom. Typ slänga iväg datan eller nått. aja skit samma. Nu ska jag sova.
Puss
GUMMAN!!!!!!!!!!! Jag skulle ALDRIG glömma dig.. men när man inte lever i samma stad inte ens samma land så blir det lätt att man inte hörs lika mycket. Oh även om jag skulle vilja säga till dig att jag saknar dig varje dag så känns det som att du borde förstå det utan att jag ska skriva det till dig varje dag.... Du är ju min underbara bröstcancer och betyder fortfarande otroligt mycket för mig.. du vet allt om mig lr iaf nästan :P och jag kommer stå där o ta emot dig när du kommer hem om det inte kommer något krisläge emellan!!
Älskar dig o oroa dig inte för att det inte stämmer eller kommer gå över för att vi inte hörs varje dag!! Jag kommer sitta här i sverige o känna samma sak när du kommer hem förgått om mindre än ett år!!
pussar o kramar...nyp i skärten!! ;)
Mjöl...!
En av mina kompisar är au-pair i USA och det är inte helt enkelt då man har andra tider. Dessutom är det dyrt att ringa. Men inte glöms du bort, nej, nej :)
