blogglund - ett liv, många tankar

Det går inte med ord att beskriva hur taggad jag var igår. Jag satt förväntasfull i bilen, och fick nästa kämpa för att inte hoppa upp och ner av glädje. Vi kom till nürnberg runt kvart i sex, (föreställningen började 19.30) satt och chillade lite hos Ramonas väninna och sen begav vi oss in mot själva staden. Det hade börjat pirra i magen och jag satt och läste i boken (tolvshillingsoperan) När vi närmade oss kongresshallen (som det hette där den skulle spelas) stod det några nissar och sa att föreställningen var inställd. ja ni läste rätt I-N-S-T-Ä-L-L-D-!-!-!

Jag ville gå och dö. På riktigt.

Nån huvudroll eller så hade dagen till ära varit med om en bilolycka och var på sjukhus just när jag, Svensken som bor på landet långt bort från civilisationen, tillhörande Stuttgart och hade åkt hela vägen till Nürnberg. Shit vad ledsen jag va. Föreställningen är flyttade till den 19e. Frågan är om jag kan gå på den då. Jag som va så taggad. Jag känner mig tårögd när jag tänker på det.
Som plåster på såret blev jag bjuden på restaurang. Jag tog en Calzone, tror ni att jag va påväg att börja gråta när Calzonen inehöll, svamp, paprika, ett ägg, salami utöver skinkan och osten (som borde varit ensamt). Jag vill lägga mig ner på marken och gråta högljudt. Jag gjorde det naturligtvis inte det men jag var nära.

Idag lyckades jag hamna i kraftigt regn med barnvagnen UTAN regnskydd.

VECKAN HAR BÖRJAT URKASST!!!

hejdå nu ska jag sova bort mitt liv.