när duger jag?

uppenbarligen aldrig känns det som.
Det känns inte som att det räcker med att jag diskar otaliga gånger på en dag, städar undan leksaker typ 3 gånger om dan, lagar mat och passar barn (plus allt som hör till, mata, leka, byta blöja etc etc.), inte tillräckligt för att inte klaga på att dom inte tycker att jag fått bort lite spenat från när Rainer åt middag igårkväll (vilket egentligen inte ens är mitt ansvar :S)
Jag blir bara så matt.. får se hur länge jag stannar här. Har ingen lust att bli utnyttjad, jag får ändå bara 260 Euro i månaden.

Jag lyckdes hälla tomatsås över hela köket idag, och det skvätte på min byxor så dom va alldeles rödprickiga. När jag gick ner för att byta byxor ringde pappa. Gissa om jag blev förvånad! Tyvärr hade jag knappt några pengar på telefonen och jag betalar ju från svenska gränsen :P Så blev ledsen över att samtalet blev så kort.
Åh nu blir jag sentimental och tårögd. Jag vill inte vara här... jag vill vara i Stockholm eller London.. det är dom enda städerna som lockar just nu.
Men jag känner mig själv, jag kommer säga till mig varje dag i tre månader att "idag ska jag prata med dom" men kommer inte göra det, för jag är feg. Fan. Jag sitter fast i skitgöggingen. Jag lovar jag skulle må mycket bättre om det inte varit så off.. det är verkligen det som är jättejobbigt! Jättejättejättejobbigt =(
Flyg mig till Sverige nu, och sen i typ oktober låt mig flytta till London.. snälla?

vilket fall som helst, jag har lyckats rucka lite på datumen om när jag kommer, Stockholmsturen är numer inte 28-30 Aug utan 27-31 Aug :D

Aja nu ska jag gå och gräva ner mig i Torchwood..
puss

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0