jaha, sprängd hjärnpannkaka eller vad ska man säga?
Jag håller på att bränna ut mig. Det här går inte.
Jag har fått tillbaka min magkatarr, OPEPP. Det var så länge sen, så varför nu? Jag vill bara jobba hårt och leva livet, men nej? det går inte?
Varför har inte jag en stålmage? varför går allt emot det jag vill?
jag vill inte må illa bara av att äta, speciellt inte när jag är hungrig och doft av mat får det att vattnas i munnen.
Jag har bestämt mig för att dra ner på vickpassen.. så måste det bli. Mindre cash men hälsan måste gå före, right?
och beträffande mig själv, varför söker jag jämt efter bekräftelse? är jag så rädd för att känna mig avvisad så att jag tar varje tillfälle i akt? jag vet inte.. men så vidare smart är det ju inte. Jag straffar mig själv egentligen.. men jag tycker att jag räddar mig själv från att blotta mitt inre. JAG ÄR DUM.
Jag mår ju så fantastiskt bra med en speciell människa, varför ska jag låta andra jon förstöra det? jag vet inte.. jag är som sagt var, DUM.
jag ska lära mig.. ge mig bara lite tid.. bara inte han försvinner.. för då ger jag nog upp..
bahh..
Hmm...
Jobbar du mer än 40 timmar per vecka så kanske det är daxs att trappa ner lite... Men tänk på att både alkohol och cigaretter dödar många kroppsdelar... Framför allt magen. Även för lite sömn är dåligt för hälsan...
Ta hand om dig
puss o kram
