Tiden bara rusar iväg.
Vart tog sommaren vägen? den stal Tyskland.
Jag har varit i Sverige i 37 dagar och jobbat hur mycket som helst, helt plötsligt så är det kallt.
Vinterjackan är jätteskön på kvällarna. Och det är nästan så att vindjackan med en normal långärmad tröja under är kallt på dagarna.. det är knas. Men jag är glad över att vara i Sverige.. Jätteglad!
dock är det knas, för jag saknar en famn. Ofta.. visst jag har känt mig ensam, och jag har haft någon jag velat på ett så disträ sätt att jag bara velat ha någon för stunden efteråt.. Ingen vilja eller ork att binda mig, men så bara blev det så att jag känner samma känslor igen. Hjälp. Men jag är stark. Jag tar mig igenom det. Det gör jag alltid. Hey, Jag tog mig förbi T så varför skulle jag inte klara något annat här i livet?
För att var 20, inte så långt ifrån 21, har jag stött på motgångar jag inte trodde på när jag var 18. Men idag vet jag och även om det känns som förra sommaren då jag fortfarande var okunnig om vad som skulle ske, så är det längre tid än så. Men hallå, tiden går. Och tiden läker alla sår (eller åtmindstonde låser in dom i förrådet bakom hjärtat och när man fyllt det tillräckligt trillar det ut.. Om det inte associeras med något annat för då kryper det ut genom nyckelhålet ändå :P)
Men nog med klagomål, jag har så fina vänner så jag kommer klara allt med dom. Oavsett vad :)
Pussilipuss<3
Jag har varit i Sverige i 37 dagar och jobbat hur mycket som helst, helt plötsligt så är det kallt.
Vinterjackan är jätteskön på kvällarna. Och det är nästan så att vindjackan med en normal långärmad tröja under är kallt på dagarna.. det är knas. Men jag är glad över att vara i Sverige.. Jätteglad!
dock är det knas, för jag saknar en famn. Ofta.. visst jag har känt mig ensam, och jag har haft någon jag velat på ett så disträ sätt att jag bara velat ha någon för stunden efteråt.. Ingen vilja eller ork att binda mig, men så bara blev det så att jag känner samma känslor igen. Hjälp. Men jag är stark. Jag tar mig igenom det. Det gör jag alltid. Hey, Jag tog mig förbi T så varför skulle jag inte klara något annat här i livet?
För att var 20, inte så långt ifrån 21, har jag stött på motgångar jag inte trodde på när jag var 18. Men idag vet jag och även om det känns som förra sommaren då jag fortfarande var okunnig om vad som skulle ske, så är det längre tid än så. Men hallå, tiden går. Och tiden läker alla sår (eller åtmindstonde låser in dom i förrådet bakom hjärtat och när man fyllt det tillräckligt trillar det ut.. Om det inte associeras med något annat för då kryper det ut genom nyckelhålet ändå :P)
Men nog med klagomål, jag har så fina vänner så jag kommer klara allt med dom. Oavsett vad :)
Pussilipuss<3
Kommentarer
Trackback
