Ett år går fort.

Om bara nån timme är det ett år sen en kompis hittades död inte långt från sin port. Det finns dagar jag tänkte på det mer än andra och just nu så är det rubriken i huvudet. Löpsedlarna med hennes ansikte flashar förbi. Det är inte rättvist. Som jag kände henne var hon alltid glad. Hon skulle nog inte tycka om ifall hon såg hur alla gråter för henne. Men vad ska man göra? Livet blir så tungt. Nu när det är ett år sen hon hittades... Det gör sig påmint. 

Jag tror hon har det bra där hon är. Jag hoppas verkligen det. 

Godnatt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0